I

En av fyra uppskattas leva med psykisk ohälsa, men trots detta är det fortfarande skamligt och tabubelagt att gå till en psykolog och prata om de man mår dåligt över. Det är ju knappt att människor ens vågar prata med sin närmaste omgivning...

Att folk springer till husläkaren stup i kvarten av alla möjliga åkommor är helt normalt, men att gå till en psykolog när man hamnar i en kris som tex. (separation, arbetslöshet, funktionshinder, beroende, ätstörning, ångest, missbruk, ekonomisk kris, depression) betraktas som någonting "konstigt" VARFÖR?!

Trots att vi lever på 2000 -talet finns det fortfarande människor som uttrycka sig "Jag tänker inte gå till någon j.... hjärnskrynklare?!" Allt detta tror jag beror på okunskap. Man är rädd för de man inte känner till. Dessutom är man rädd för att få en stämpel på sig att vara psykisk sjuk...

Är det inte dags att vi ser till att ändra på den stämpeln så att fler som faktiskt behöver vård, vågar prata om det, utan att tycka att det är pinsamt?! Om det så är en psykolog eller sin närmaste omgivning spelar ingen roll.

Genom att gå med i denna grupp hjälper ni mig och många andra att ändra attityden i vårt samhälle...
Någonstans måste vi ju börja!!

En av fyra uppskattas leva med psykisk ohälsa, men trots detta är det fortfarande skamligt och tabubelagt att gå till en psykolog och prata om de man mår dåligt över. Det är ju knappt att människor ens vågar prata med sin närmaste omgivning...

Att folk springer till husläkaren stup i kvarten av alla möjliga åkommor är helt normalt, men att gå till en psykolog när man hamnar i en kris som tex. (separation, arbetslöshet, funktionshinder, beroende, ätstörning, ångest, missbruk, ekonomisk kris,...