lite om mitt liv

ja är snart 55 år .. har 3 barn 2 barnbarn .. är född i göteborg  flyttade till falköping för 26 år sen . de va de bästa ja gjorde för mina barn ville inte att dom skulle bli stora  i backa som vi bodde . .. ja fick min son när ja va 18 år . flyttade ensam med han . några år effter träffade ja en kille som ja gifte mej med 79 . sen fick vi en dotter som föddes 80 .  och när vi bodde i falköping fick vi en dotter 87 .. när hon va 6 veckor fick vi veta att hon hade ett hjärt fel . hon va offta sjuk så vi låg nästan 2 veckor i mån på sjukhuset i skövde . de va en hemsk tid . ja fick lite tid för dom andra 2 .. sen när hon blev opererad på östra sjukhuset i göteborgblev hon bättre ... men de va en resa innan de blev gjort .. man va rädd att de skulle hända något . så hon blev bortskämd . är de än i dag .. men ja är så tacksam att mina barn har de bra i dag . vi min man o ja skildes för 9 år sen . men han va min bästa vän vad de än va så kunde man tala med han .o han va där för mej och ja va där för han ... men så så för snart 2 år sen dog han . och de va min bror som såg att ambulansen stod utanför hans trappuppgång då gick han dit o kollade vad som va på gång .. då mötte han ambulanskillarna i trappan då sa dom att de inte kunde göra något ....

Då låg han död i sin säng . då ringde min bror mej och talade om vad som hänt .. då sa han till mej du får säga de till barnen  vad som hänt ... då sa ja hur fan ska ja säga de .. han sa ring dom .. då tar ja min mobil o mina cigg och spinger ut i hallen , när ja stod i hallen tänkte ja vad gör du här .... han hade dött av hjärnblödning ..han va bara 61 år .. när ja kom hem på natten sa ja i trppan varför lämnade du oss nu för
de va den hemskast dagen i mitt liv han va min stora kärlek fast de hände saker under vårat liv...
de går inte en dag utan att ja tänker på han ... men livet måste gå vidare ändå och de gör de ju ...

fast ja hade ett förhålland med en man då ... va de en svår tid . så en dag några mån efter va mitt lilla barnbarn hos min stora dotter . då satt vi och tittade på kort då fick hon syn på ett kort på farfar.. då frågade hon va han va .. ja sa att farfar är i himmlen uppe i de blå .och vi åt mat sen gick ja ut och skulle
röka .. då kom hon och tittade upp på taket o sa ja ser inte farfar då fick ja säga att han ser oss och att han hör oss när vi skrattar .... sen va vi hos min då sa hon att farfar är i de blå och att han tittar på oss nu när vi fikade ... alla tittade på mej men ingen sa något ... men alla fattade att de va ja som hade sagt de till henne ....




Kommentarer
Postat av: Marie

Va fint skrivit, mamma. Du var hans stora kärlek också, oavsett allt som hänt. Han ångrade allt.. och han har alltid älskat dig. Jättefint mamma.. fortsätt skriva, du är duktig.

2010-04-02 @ 12:12:56
URL: http://marielejon.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0